Idag har varit en händelserik dag. Först och främst gick jag upp klockan fem, i onödan! Hade tänkt att rida, men det började att regna så jag sket i det. Sedan utövade lillasyrran och jag 2000- talets vision, dvs. tekniken. Vi spelade röj på msn samtidigt som vi hade ett videosamtal några få meter från varandra, jag drack oboy och hon kammade håret. Egentligen är det skrämmande hur beroende vi är av tekniken, och ja, glömmer bort allt annat. Tur att jag har morfars gamla antennmobil som en motsats på denna 2000-tals synvinkel. Tyvärr är min systemkamera ett bevis på trenden. Vad filosologiskt det lät då. Måste anstränga mig nu när mormor har börjat att läsa min blogg och håller ett öga på mig ;) haha

Men sen skulle vi iväg till Kalmar och jag fick vända upp och ner på hela mitt rum för att hitta mina presentkort (inte typiskt mig, har ingen koll på var grejorna i mitt rum befinner sig). Till sut fann mamma dem. Sedan blev det storhandling på IKEA till min nya lägenhet, så nu har jag soffa, soffbord, TV-bord, barbord (som ska agera matsalsbord), två barbordsstolar, arbetsstol och mycket annat smått och gott. Mycket pengar har i alla fall bränts av, dock är det en del saker kvar, som TV och skrivbord, får bara se hur stor det kan vara för att jag ska få plats ;) Men i stort är jag redo för inflyttning!

Vägen hem var... intressant. Mamma och jag hade inte tänkt på att vi köpt mer än vad vi har plats med, eller som vi får in i bilen. Men med lite pusslande fick vi in allt, med halvöppen bagagedörr. På vägen ut tutade en bil på oss och kom till slut omkörandes och talade om att vi tappat grejer, så vi fick vända tillbaka, det visade sig dock bara vara vår picknickfilt;)

Utrymmet löste sig också, vi fick hyra in sakerna hos mormor och morfar som jag och familjen för övrigt är hos nu. Vi har grillat och jag åt mig bokstavligen proppmätt. Kvällen ska väl avslutas med ett eller kanske två avsnitt av sjunde himlen, en bättre avslutning finns inte på en dag :)

Hadet!


Hem ljuva hem

Det har inte hunnits med så mkt idag.. jag är konstant trött och det är jobbigt! Kanske det är värmen?

I alla fall.
Jag var och red en snabbis idag, men en geting stack mig mitt ute i skogen, tur att jag inte är allergisk! Nu har jag en svag värk bak i nacken, jag hatar getingar!

Tänkte passa på att slänga upp en del bilder som Josefin har tagit på Silka och mig :)
Nu är det´bara max sex ridturer kvar tills det blir lov, jag hatar det!








Silka är kolugn


Bäst!

Tre år på Gamlebygymnasiet gick urfort! I vissa perioder gick tiden dock väldigt sakta. Jag har hunnit med så mycket och fått så många nya och nyttiga erfarenheter. Jag skaffade bra vänner och hade en underbar klass. Jag utvecklades i mycket. I slutet gick vi dock varandra och jag var nog den som lyckades vara allra tröttast och ”tjurigast”, men jag förstod att det inte hade något med klassen att göra, egentligen. För egentligen var det rädslan att förlora allt som gnagde.

Ja, det är som ett stort hål i hjärtat att veta att man aldrig någonsin kommer att få se många av eleverna igen och aldrig uppleva tider med dem igen. Det är inte ett vanligt lov och vi kommer inte tillbaka till det som vi hade, tryggheten. Istället väntar nya mål och nya utmaningar på oss. Det är lätt att fastna i det gamla och inte leva i nuet, men hur mycket jag än försöker att inte tänka på tiden på Valstad kan jag inte sluta och det gör ont. För den tiden var underbar! Jag kommer alltid sakna det.

2007-2010
De åren glöms aldrig

Det är nått speciellt med alla djur, ingen är den andra lik, därför kan så många älska så många olika individer beroende på deras individuella förmågor. Därför kan en nybliven ägare hitta sitt drömdjur beroende på vad denne föredrar. En som känner djuret älskar den för att den kommit in i livet och fyller glädje.

Alla djurvänner/djurfantaster älskar sina djur, samt dem de känner/sköter/tar hand om. För alla ägare är deras djur nått speciellt för just dem. Sedan träffar man på sådana där extremt speciella djur med något alldeles extra, ibland.

Silka skulle säkert vara en alldeles "vanlig" häst för mig om inte jag träffade henne och skaffade en sådan där relation (mellan tjurhäst och envis ryttare). Alla djur är speciella, hon är den där tjuriga hästen som alltid är ute efter mat men samtidigt som hon är den där underbara lilla hästen.

Så är det för många, när någon kommer in i livet är man glad att den finns den och känner en lycka. Även fast det inte är ens egna. Ni förstår säkert.

Silka är precis som alla djur, speciell. Likaså Örvar
Hon är min lycka och min belöning för mödan jag kämpar med (förr skolan, snart; åter skola).
Jag är glad att hon är inne i mitt lilla meningslösa liv
:)

Jag ligger efter med min uppdatering..

Förrförra veckan tältade Josefin och jag, very nice! Kommer bilder därifrån nu:)


Barndomsvänner- alltid barn!


Vårt finfina tält som vi spenderade två timmar i ;)


Massa spel! Här är vi inflyttade i huset, runt två tiden och Josefin älska spela Rummel och Rabalder!


Spel, spel, spel. En viss ljuskänsla i bilden:)

Josefin och jag ska för den delen ut på ett superdunderhemligt uppdrag tio över sex idag! Bli inte allt för nyfikna!

Det börjar med intagning av kossor klockan fem. Sedan mjölkning, frukost, rutiner i grishuset. Rast, lunch i tre timmar, grishuset vid ett och mjölkning tre och utsläpp av korna. Sedan är allt klart mellan fem- halv sex.

Förr, i skolan, tyckte jag att det var kul att arbeta med kossor och grisar, då var det inte så tidspressat eftersom vi var så många fler. Efter tre dagar med jobb och verklighet vet jag att jag inte är rätt person anpassad för yrket. Jag kan inte arbeta så fort, så stressat och inte ta hänsyn till djurens behov. Då jag mjölkar får jag alltid stressa och känner en lätt irritationskänsla över korna. Men det är inte deras fel, det är mitt, jag blir stressad över att alla andra kan rutinerna, därmed jobba snabbt. Jag blir stressad av att jag känner en press över att jag måste göra nytta och inte sakta ner arbetet (vilket jag gör ändå). Men när man inte är van tar det längre tid, så är det bara.

Jag vill och kan inte se på när folk skriker åt, och slår på djuren. I produktionsbranschen finns ingen hänsyn till djuren, allt ska rulla på så snabbt som möjligt, djuren ska fungera som robotar, inte som levande varelser med egen vilja. Det är det som är problemet, djuren ger oss så mycket, ändå kan vi inte ge dem lite hänsyn. Människan är en grym varelse, egentligen.

Nu ska man ju inte dra alla bönder över en kam, jag vet att det finns en del underbara ställen, där djuren visas hänsyn och där det får ta den tid som det tar. Skolan är ju inte världens bästa ställe vid djurbehandling, så ska det inte vara, någonstans, absolut inte på en skola där man lär elever att arbeta med djuren och förmodligen ger en syn att se på produktionsdjuren. Jag ser själv hur jag har utvecklats, från att tycka synd och bry mig om djuren, till att fortfarande tycka syn om dem men inte bry mig så mycket. Det är skrämmande. Jag menar i början hatade jag att se döda grisar, nu, sorgligt nog har jag vant mig. Jag har vant mig att se sår på grisarna, att folk slår kossorna om de inte går eller reser sig tillräckligt snabbt. Jag tycker inte om det och anser att det är fel. Egentligen är det rätt plats att vara på att påverka, vilket jag försöker, men med misslyckade resultat. Just nu fokuserar jag istället på att göra nytta, att säga till när djuren inte har det bra, att arbeta snabbt och fokuserat och försöka ta hänsyn till djuren. Med stress är det svårt, men det ska inte få bort min känsla för att ta hänsyn till djuren, även om en bit har försvunnit ska jag inte låta all tas bort. I produktionsbranschen försvinner, sorgligt nog, känslan en del, man blir hårdare för att klara av arbetet. Sedan är det så lätt att blunda för problemet – bara gå hem eller kolla på nått djur som har det bra. Lantbruksjobbet har stigit mig över huvudet! Att hinna med allt har stigit mig över huvudet, jag hatar det, det är inte jag!

Om jag ska arbeta med djur i produktionsbranschen, vilket jag vill göra under ett tag, måste jag se till att komma på ett ställe där djuren ges hänsyn och där det är viktigare att djuren har det bra än att det går så snabbt som möjligt, tyvärr är det inte skolan. Just nu har lantbruksarbetet skrämt iväg mig. Jag har kommit in på en anställningsintervju i Vännäs men funderar att tacka nej. Lantbruksjobb är inte min framtid, visst, det skulle vara skönt att få in pengar under ett år istället för att plugga. Men eftersom djursjukvårdaryrket är min dröm ska jag satsa på det och ha ett någorlunda säkert kort att komma in på Skara. För den delen har jag eventuellt ett jobb som djurarbetare nu till hösten och får då hoppa av folkhögskolan.


Kossorna i Fallebo har det i alla fall bra - ute året om och inga slag. De lyssnar på ägarna, för de har en bra kontakt, så som det ska va!
Foto: Josefin

Alla foto tagna av Sabina (:

Jag har ju som sagt varit tre dagar på landet. På tre dagar har jag lyckats bli väldigt irriterad på min lillasyrra flera gånger om, men ibland är hon också söt. Jag har badat i svett och kännt mig allmänt ofräsch pga avsaknaden av dusch, men kranen dög hyfsat i alla fall. Jag har fått hundra brännässlesår och ännu fler myggbet! Jag har lyckats att lagat en säng (stryk att jag förstörde den), men allt detta har varit bagateller.

För den största händelsen var den akuta operationen av den yngste lilla katten, älskade lilla Erik. Erik har sedan flera år tillbaka haft problem med polyper (tumörer i öronen) och för några få månader sedan var han inne på en operation igen. Det blev inte helt bra efter den operationen och i måndags hade han ett hål i skinnet som blödde och varade. Jag ringde veterinären nästa dag på telefontid och hon kom förbi någon timme senare. Hon hade tänkt att bara ge honom antibiotika, men när hon fick se honom ansåg hon att en operation var nödvändig. Hon pratade om att avliva honom om det inte blev bättre, det har hon alltid sagt inför varje operation men denna gång kom mina tårar kan jag tala om. Även jag förstår att lidandet måste ha ett stopp. Att ha kvar honom med detta lidande vore egoistiskt. Han har fått så många chanser, han är stark, men tumörerna är starkare. 

Veterinären tyckte som vanligt att vi skulle operera men kunde avliva om vi ville, men när hon märkte att han var en älskad katt sa hon att hon kunde komma och operera honom fler gånger, så länge han äter så går det bra. Hon är alltid mån om djurs välbefinnade, samt människors och det hon gör går knappt med vinst. Det beundrar jag henne för!

Senare kom han tillbaka med ett mycket finare sår, smärtlindring och antibiotika. Om 14 dagar ska jag ringa henne igen då han ska få sin andra antibiotikakur samt kolla örat. Nu har vi bestämt att han ska åka in mer tätt så att det går så länge mellan så att han slipper att lida mellan gångerna. 

Om jag hade vetat bättre för X antal år sedan och ringt veterinär direkt med örat kanske det inte skulle ha spridit sig så långt ner och inte varit så allvarligt i dag. Men jag förstod inte allvaret och inte var det bättre att mamma, pappa och farmor sa att det inte var någon fara. Kanske han skulle ha en bättre chans om jag ringde veterinären så fort han började bli dålig i örat? Men jag visste inte att det var så allvarligt. Nu vet jag bättre.

Nu får tiden avgöra om Erik vinner, eller inte. Han kommer överleva hur eller hur, men om han får ett värdigt och friskt liv? Om han inte får det vill jag inte att han ska leva vidare, det är som sagt rent egoistiskt. Hur ont det än gör att förlora honom. För några år skulle jag tycka att jag vore hemsk, men nu vet jag bättre. SÅklart hoppas jag på det bästa mer än man kan. För jag vill inte förlora min lilla kelgris. Min lilla Erik.


Efter operationen. "Hålet" i huden är på grund av att tumörerna täppte igen örongången så att huden sprack så att varet skulle komma ut den vägen :/


Torkar rent
Foto: Sabina


Ganska så pigg misse nu
Foto: Sabina

Idag sov jag läänge, mycket för länge!
Min dygnsrytm är förstörd!
 Vet inte vad jag gör uppe nu när jag ska upp halv sex imon?
Pappa ska då skjutsa mig till Silka, är för varmt att rida vid niotiden.. och sedan ska vi sova över hos farmor så jag kan åka och rida tidigt nu, slipper bussen!:) Ingen tillgång till internet utan bara livet på landet, men har ju sommarkort så jag kommer säker komma hem någon/någrara gång/gånger:)

Jag hann med lite ändå idag.. har bland annat varit på allsång med Lasse Berghagen som Alf Josefsson som startade Elajo hade bjudit in för tredje året i rad! Han har sponsrat kommunen med ett vattenfall som de (Oskarshamn) heller aldrig fick klart. Sådana rikar karlar gillar jag! Som gör saker för andra:) Det finns alltför många som har så mycket som inte hjälper andra eller gör vardagen bättre för andra!

Kvällens höjdpunkt var ju när en gammal dam kom med rullator överlycklig och dansade bland folket till Lasse som sjöng "En kväll i juni";)




Eliza var mitt "sällskap" under föreställningen


 Lasse i hög person! Allas idol. Oskarshamns idol en gång om året ;)


Alf Josefsson fick sin försenade 80-dags present av Lasse. Lasse stod på scen för första gången i Oskarshamn för tre år sedan, sedan allsång på Skansen. Alf hade ringt och frågat honom om han ville komma och ha allsång och Lasse ställde upp


Så här glad är man ;)


I kväll tog jag mitt andra bad med Josefin också - i havslätt och på vägen hem fick jag frågan om jag hade lärt mig att cykla. Tanter alltså;)

Jag var hurtig idag. Steg upp klockan fem och cyklade iväg ca kvart i sex till Fallebo= 2,8 mil och red. Sen hämtade pappa mig så åkte vi till farmor.

Det har verkligen varit en urvarm dag! Kvällen spenderades med Eliza, vi grilla kyckling och spela kubb. Härligt! 
Imon ska städas och badas. 

Är något så enormt trött, ändå vill jag verkligen se ett eller två avsnitt av sjunde himlen med en popcornskål och en cola (är ju trots allt lördag)

Sover gör man i himlen (eller när man får "sådana dagar")
;)


Har blivit "besatt" av att ta bilder så ni lär se en del framöver ;)

Blev ingen ridning för mig idag. Var för trött för att ge mig iväg.. kan jag skylla på att det är sista dagen som jag förmodligen kommer att vara ensam hemma? Kom på det i efterhand i alla fall, så ganska nöjd med att jag stanna hemma.

Så gårdagens planering var gårdagens, blev en annan idag. Sov stora delar av dagen. Skönt, men får ju inget gjort. Min dygnsrytm måste ändras. Imon hade jag tänkt vara hurtig.. men vi får se.. om jag var hurtig får ni reda på det, om jag inte var så får ni kanske reda på min planering ändå;)

Jag är ju ganska envis, så om jag bestämmer mig så blir det av.

Nu är den stora frågan; Vad var vettigt i detta inlägg?? Svar: INGENTING! Precis som min dag..
Antagligen skrev jag bara för att inte mista er läsare och för att kunna hålla igång bloggandet. Kanske jag skulle skriva någon vettigt. Hm.. jaa.. det enda jag kommer på är att en människa går 3-4 km/h
;)


Slänger in en bild på Sverre, vi har ju trots allt sovit ikapp idag

Börjar bli rätt nöjd med mina bilder (skrytgris på mig)

Livet rullar på. Upp halv sex för att åka till Fredriksnäs och hälsa en snabbis på söta missar och för att hämta cykeln. Nästa hållplats är ca 8 km längre bort; Silka och Örvar.

Igår körde vi intervallträning, ett ganska hårt arbetspass så vi tog det lugnt idag. Imorgon blir det dock ett hårdare intervallpass igen. Kanske Örvar får komma ut lite i skogen också, i grimman. Vi får se.

Gårkvällen spenderades med Eliza, snack om gamla Vallhalla, nuet och spel.

Det är i huvudsak så mina sommardagar spenderas, enformigt men trivsamt
:) 


She´s my precious

Lyckliga kor från Fallebo. Tagen med min systemkamera, jag är dock inget vidare proffs

I helgen gjordes sista skötselturen på skolan. Jag mådde dåligt, sista gången någonsin. Kapitel avslutas, vi går vidare. Sorgligt men sant. Men jag kan inte redigt släppa den underbara tiden och alla människor jag aldrig kommer se igen. Det känns som ett stort tomt hål i hjärtat. It sucks!

Jag lämnar i alla fall inte lilla hålan Gamleby förrän om ett år då jag ska gå på folkhögskolan - vetenskapligt basår. Kommer inte komma in på Skara eftersom jag inte läst naturkunskap B så jag får ta igen den samtidigt som jag har folkhögskolans betyg att söka in på.


Leopardgeckon ömsar. Synd att jag inte tog på taggsvanslaguanen som såg ut att ha en overall på sig


5 Vaktelkycklingar

Jag skrev ju igår att jag skulle rida Silka idag. MEn mitt lilla projekt "klara sig med cykel och buss" gick åt skogen och döps nu om till "klara sig med hel cykel och buss". Körde nemligen punktering på TVÅ cyklar, så det blev ingen ridning för mig. Dock ska snälla Jeanette hämta mig hos farmor imon så att jag kan åka och rida:)

Var i Kalmar sen och skaffade mig en systemkamera Nikon D3000 :)
Har en del funktioner att lära mig.. heltidsprojekt för (o)smarta jag ;)