Tre år på Gamlebygymnasiet gick urfort! I vissa perioder gick tiden dock väldigt sakta. Jag har hunnit med så mycket och fått så många nya och nyttiga erfarenheter. Jag skaffade bra vänner och hade en underbar klass. Jag utvecklades i mycket. I slutet gick vi dock varandra och jag var nog den som lyckades vara allra tröttast och ”tjurigast”, men jag förstod att det inte hade något med klassen att göra, egentligen. För egentligen var det rädslan att förlora allt som gnagde.

Ja, det är som ett stort hål i hjärtat att veta att man aldrig någonsin kommer att få se många av eleverna igen och aldrig uppleva tider med dem igen. Det är inte ett vanligt lov och vi kommer inte tillbaka till det som vi hade, tryggheten. Istället väntar nya mål och nya utmaningar på oss. Det är lätt att fastna i det gamla och inte leva i nuet, men hur mycket jag än försöker att inte tänka på tiden på Valstad kan jag inte sluta och det gör ont. För den tiden var underbar! Jag kommer alltid sakna det.

2007-2010
De åren glöms aldrig