Så. Nu börjar det ta sig.

Nu är allt inför Uppsala nästan klart. En resa är bokad på söndag med ankomst 16.00 då jag för första gången ska sätta min fot i den stad som jag ska spendera minst tre år i. Första ankomsten och lokaliseringen blir helt själv, och med mitt lokalsinne kan det inte bli annat än mindre lyckat? Första delmålet blir att hitta till vandrarhemmet som ska ligga ca 1 km från stationen. För att hinna se så mycket av Uppsala och hitta till så mycket som möjligt är en cykel redan hyrd (power) och mitt andra mål lär bli att trampa iväg och hitta till själva skolan som ligger cirkus 6 km från centrum.

Skolstarten sker måndag 10.00 och efter det ska jag hitta till fina studentkåren som har fixat ett övernattningsställe i missionskyrkan för mig och andra bostadslösa studenter. Tisdagskvällen erbjuder äntligen en bostadstitt där jag och mina katter förhoppningsvis kan flytta in! Däremellan är jag säker på att en hel del roligheter och bekantskap kommer att upplevas.

Just nu fixar jag mitt studentkonto och hem har information från Uppsalas studentkår och program för nollning kommit. Sakta men säkert börjar det gå upp för mig att jag ska börja om någon annanstans och det där underbara hoppet, det ligger tryggt i hjärtat. Peace.

Sitter och funderar lite över var jag befann mig när alla skaffade sig leopard/tiger/zebramönstrade snygga kläder och accesoarer.  

 

Andra tanken lyder som så att jag verkligen måste äga ett par leopard-färgade skor och jag blir galen över att jag inte hittar någon webshop som säljer dessa. Om ni åker till London buy me some, please!

 

Jag har haft ett par usla dagar där jag bara legat och filosoferat i soffan framför TV:n med alla möjliga program som sällskap. Skönt ändå? Jag vet inte om det var en tillfällighet eller ödet (?) när de flesta program innehöll någon form av personlig utveckling. Inte för att jag orkade ta tag i det igår inte men idag nådde Supernanny Jo fram till mig och jag bara kände hur jag inte kunde ligga kvar i soffan och tycka synd om mig själv och hålla igång denna strafflek, så jag gick äntligen upp och gjorde lite nytta. Och det kändes fantastiskt. Jo gav mig också desparat-känslan av att jag måste börja plugga precis just nu. Om några månader anar jag att känslan är en helt annan.

Sedan orkade jag inte göra så mycket mer så jag fortsatte TV-maratonet med CSI Miami och nu Criminal Minds. Att tänka tar för mycket energi?

Tack Charlie för att du äntligen hoppar ner när programmet är slut...

 

Filip och Fredriks nyheter bjöd på att Uppsalas poltiker har hög frånvaro från sina möten men ändå tar ut sin lön. En moderat hade frånvarat 17 av 24. Skamligt. Och dit ska jag flytta?

I'm not gonna beg not gonna crawl
Not gonna need you if I fall

/just stay strong

Hej, jag letar lägenhet typ dygnet runt, hjärtat finner hopp när flera potentiella lägenheter dyker upp men hjärnan orkar inte med när ingen svarar. Har min mail gått och fucking dött?

Isf om du vet någon som vill va bussig och hyra mig en lägenhet, inneboende som andra hand, så kan du ju bara höra av dig här, helt enkelt. 

Detta var skrivet som ett skämt. För min blogg är ju inte så stor at all. Men den existerar.

Och detta var det jag hade att bjuda på denna fredagskväll. Nu laddar vi sista jobbarhelgen och lite lägenhetsletning. Och lite brist på sömn. Du hör ju lite att jag är back on track, även snart i den etiska vägen och inte enbart i the Erika world.

Det var ju två veckor sedan, men bättre sent än aldrig? Det var awesome och vad vi hann med mycket.

Efter torsdagens arbetsdag stressade jag sönder för att hinna med bussen och tåget till Göteborg. Över tre timmar försening kommer jag fram 23.40 och åker med moster för att snabbhälsa på vovven Lacky. Morgonen därpå blir jag väckt av jobbet, åker och säger hej till mormor och rullar ganska tidigt iväg till Bräckeboden för att kolla om de har mina favvisar Bixit, vilket jag glatt fick handla. Vidare till Stenungsund för frukost hos andra mostern och sedan till Daftö camping för besök hos tredje mostern. På hemvägen blev det stopp i Strömstad och en snabbvisit i Uddevalla innan vi var framme i Göteborg igen. Nästa dag åkte vi till Öckerö, till Hönö där vi spenderar en del timmar och avslutar med en snabbvisit på Fotö. Nästa dag bjuder på en vandring i naturreservatet Hällökälla, ett fågelreservat med en del djurhagar - som jag absolut skulle gå i - vilket resultera i att jag hamna i ett träsk och blev jagad utav får. Resten av dagen spenderades sedan hos mormor och på jakt efter TNR-kolonier som vi spanade in (dock såg vi bara en katt).

Måndagen erbjöd en heldag på Liseberg med moster nr 2, hennes sambo och min kusin. Kvällen avslutades själv framför Lotta på Liseberg. Tisdagen var soft, packade och rullade hemmåt i 7 timmar medan solen sken utanför.

 

Det var min mini-semester. Tack för det vänliga mottagandet, lån av rum och alla äventyr ♥

Utanför Uddevalla

 

Hönö

Hällärö

Om man ser en sådanhär viltvuxen bro kanske man inte ska gå över? Note to myself. Nettsson och Håkan avvek efter att Nettsson blev invaderad av pissmyror.

Änderna fick mina bixitkex, så snell kan jag va.

Bloggen är utdöd som ni säkert märkt. Det är för att jag varit väldigt "självupptagen" (mellan varven har jag faktiskt gjort annat som att ex jobba) då alla tycker att jag lever ett pessimistiskt liv. Det är iofs sant men hur bryter man mönstret? Jag har fastnat i samma vanor i över ett år och börjar bli trött på det, för jag finner aldrig utvägen... Jag ser problem i allt, tycker att en till synes enkel uppgift är den jobbigaste. Jag vet varför jag reagerar som jag gör, jag måste bara komma på hur jag slutar och finner den där så enkla, tillsynes bortsprungna så kallade positiva vägen. Ibland finner jag rätt och det är de stunderna som känns så bra. Det är då man växer. Och vi växer genom att må bra, vara öppna för allt som livet ger och ta lärdom av det. Vi alla vill växa som människor och så även jag, uppfulla vår maximala kapacitet helt enkelt. För att kunna göra det behöver vi hitta de rätta verktygen - de som passar oss. Och bara vi är medvetna och letar förändring - försöker förändra, så är det en stor bit på vägen för att leva ett fullbordat liv. Vi kommer alltid falla tillbaka i gamla mönster men med tiden alltmer sällan, för vi blir bara starkare i det nya. Vi skapar självförtroende. Peace out.