Jag har haft ett par usla dagar där jag bara legat och filosoferat i soffan framför TV:n med alla möjliga program som sällskap. Skönt ändå? Jag vet inte om det var en tillfällighet eller ödet (?) när de flesta program innehöll någon form av personlig utveckling. Inte för att jag orkade ta tag i det igår inte men idag nådde Supernanny Jo fram till mig och jag bara kände hur jag inte kunde ligga kvar i soffan och tycka synd om mig själv och hålla igång denna strafflek, så jag gick äntligen upp och gjorde lite nytta. Och det kändes fantastiskt. Jo gav mig också desparat-känslan av att jag måste börja plugga precis just nu. Om några månader anar jag att känslan är en helt annan.

Sedan orkade jag inte göra så mycket mer så jag fortsatte TV-maratonet med CSI Miami och nu Criminal Minds. Att tänka tar för mycket energi?

Tack Charlie för att du äntligen hoppar ner när programmet är slut...

 

Filip och Fredriks nyheter bjöd på att Uppsalas poltiker har hög frånvaro från sina möten men ändå tar ut sin lön. En moderat hade frånvarat 17 av 24. Skamligt. Och dit ska jag flytta?