När stunden kommer och jag blir skör och svag
Och smärtan gör att jag inte kan sova
Fatta då det beslut som måste ske
Den sista striden kan inte vinnas.

Du kommer att vara ledsen, det förstår jag
Men låt inte sorgen hindra dig
För denna dag, mer än de andra
Måste din kärlek och din vänskap klara prövningen.

Vi har fått så många fina år tillsammans
Du vill inte se mig lida ytterligare
När tiden kommer, snälla låt mig gå.

För mig dit någon tar hand om mig
Och var med mig ända till slutet.

Håll mig hårt och prata med mig
Ända tills mina ögon inte ser mer.

Jag vet att med tiden kommer du vara OK
Och att det är en godhet som du gjort mig

Du har räddat mig från nöd och lidande

Känn ingen sorg
Över att det var du som fick fatta detta beslut

Vi var varandra mycket nära under alla dessa år
Låt dig framförallt inte invaderas av sorg.

... din kompis på fyra ben
som tackar dig för att du gett mig ett sådant fint liv!
denna dikt tillägnas alla mattar och hussar ute i stora vida världen

Tyckte den var fin. Från: http://mariaslekrum.bloggplatsen.se/2010/01/25/2455572-nar-tiden-kommer/

Nu var det ju tisdag igen och det innebär ju desperate housewives som jag lovat att hålla er uppdaterade om varje tisdag. Men innan dess måste jag ta tag i matten, vore ju katastrofalt om jag inte hade gjort läxan tills imorgon och därmed inte kunde komma med alla mina frågor. Det kommer bli en lång natt då jag inte förstår så mycket och det är sista frågetillfället innan provet. Fast först ska jag väl till maxi en sväng och visa upp mig.

Nu ska jag sträcka mig så långt och göra något som vanliga tonåringar normalt gör (nu när jag inte kan kalla mig tonåring så länge till). Eh a, jag ska bidra med dagens outfit med blundande ögon... Kanske inte så vanligt att man blundar och eftersom jag har börjat tvångsfölja top model undrar jag genast vad Tyra Banks skulle ha för kritik att ge min bild. Jag skulle hur eller hur svara: blunda = känsla. Men. Ni ser den där vita tröjan som hänger där på stolen (f ö i min lillsyrras rum). Den är ny, vit och den är min och jag åt lingonsylt idag. Liggandes i soffan helt uppsluken av iphonens värld och svarade på sms. Ett sms handlade om anställning. Eftersom jag är för att rekrytera arbete till unga erbjuder jag härmed Mikaela att komma och tvätta min tröja. Det ska bli trevligt att möta dig!

ville bara skryta lite med att jag går i världens bästa skola just nu när jag inte går på högskola : ) jag njuter av varje sekund av alla härliga människor och att man får vara precis som man är och blir accepterad ändå då vi alla är lite som vi är : )

När man tillämpar sina kunskaper i vardagen vet man att kunskapen inte var förgäves. Även om det handlar om att tänka på vilken ordklass ordet tillhör (som jag kallar onödigt vetande).

Idag var jag som sagt på Kristdala marknad och kollade runt i de olika stånden med grannen, som är väldigt bra på att inleda konversationer med allt möjligt folk (diggar det). Det enda jag fick hem var lite markengodis och en krans. Marknaden är inget köpställe för mig längre, det är mer en traditionen och mysfaktor i min vardag. Hur eller hur så tänkte jag berätta att detta var den värsta marknaden jag någonsin varit på. En man hade ett stånd för tröjor och han var rasist. Tröjorna var utmanande på många fronter ex med religioner men mannen hade en förkärlek för rasism och den ena tröjan var värre än den andra, på en stod det bl.a.
lite skämtsamt att flyktingbarnen skulle skjutas. Självklart låg de inte öppet utan mer undangömd bland de 'vanliga tröjorna'. Sedan berättade han mer än gärna invandrarnas fördelar, berättade hur stor del av Hultsfred som bestod av invandrare, hur mycket invandrare bråkade, hur invandrare arbetade och jämförde invandrare med svenskar o.s.v. och mitt i sin monolog kom en liten flicka och köpte ett par vantar. Han hade även en skylt där det stod att personalen pratade svenska vilken många blev upprörda över enligt han själv och på en liten korg, där smycken till foppatofflor låg, hängde en skylt med 'smycken till skitfula plastskor'. Jag blev fullkomligt mållös och skyndade genast vidare till nästa stånd där jag skyndsamt blev beordrad att bestämma mig vilka karameller jag ville ha. Och rätt som det var började han prata om att det bästa vore att skjuta katter när jag valde ut mina karameller? Rätt person att säga det till. Jag försökte berätta att problemet ligger i att ägarna struntar i katterna och att det finns så många ägarlösa hemlösa katter för att folk inte kastrerar och tar sitt ansvar som kattägare. Jag berättade också att problemet gick att få bukt med genom kastrering, seriös omplacering och TNR. Det enda han svarar är att det bästa är att skjuta kattjävlarna och jag berättar att problemet fortfarande finns kvar då inte alla kommer bli skjutna och då kommer att föröka sig på nytt. Jag lyckades inte, han hade öronapparat men ändå lyssnade han inte?
Men det där med rasism ser jag väldigt allvarligt på. Och vi måste visa att vi inte tycker att det är okej!

Är mer eller mindre dårhuset här. Två av katterna far som idioter överallt med mig hack i häl som städtant efter deras upptåg. Charlie däremot springer omkring och försöker reda ut vad som egentligen händer.

Är inte helt okej med tanken att alla krossade hjärtans dag ska införas den 12:e november. Det drar ju till sig negativ energi när fokus kanske ska läggas på de som fyller år istället? Ingen som tänker på det, de bara tror att vi ska infinna oss i detta.

Hursomhaver tänkte jag belöna mig med tidig läggdags när jag nu inte kan belöna mig med Desperate housewives (ärligt, jag lovar att nämna detta program varje tisdag i min blogg bara för att det är sista säsongen). Men jag tror jag får skippa den tanken då hjärnan inte orkar fokusera på talen i boken just nu. Så jag satsar på sovmorgonen imorgon bitti till 5.20 och då blir mitt hjärta krossat för att detta kallas r e a l i t y

Eh jag är ju inte så bra på matte... men huvudvärk och extrem trötthet är ingen bra ekvation när jag ska ha ett stort prov imorgon. I uråldriga svenskatexter som jag inte ens kan tyda. Nästa vecka är det duell två som gäller och jag inser nog att detta ämne inte kan höja mitt meritvärde om inte ett mirakel sker...men mirakel kan ju faktiskt ske.

Jag kan inte vara tyst i Juholt-debatten. Jag har tidligare uttryckt mitt missnöje över att han är socialdemokraternas partiledare för att han inte verkar bry sig om den fråga som jag verkligen brinner för; djurfrågan. En fråga som även är viktig för en stor del av befolkningen. Hans rödgröna position ställde jag mig också tveksam till men jag måste säga att han faktiskt skötte sig rätt bra på den punkten och gick in i en rödgrön politik (bortsett från djurfrågan). Men så hände ju det där så fint kallade "bidragsfelet" och jag fick tyvärr rätt. Hur seriös är man med att skatter ska minskas och att samhällsklyftorna ska minskas när man själv beter sig så? Att skylla på att man inte kunde reglerna är inte rätt och med hundra procents säkerhet inte sanningen heller. Det bevisar att man vill ha pengarna, att jämna ut klasskillnaderna i samhället men som "högt uppsittande" person få pengarna själv. Det är våra skattepengar, närmare 160 000 som ska gå till samhället. Skattepengar som den rödgröna politiken är så angelägen med att få till den offentliga sektorn för att höja välfärden.

Men jag vill inte sitta här och spåna i hur fel det blev så att alliansen kan fortsätta med sin politik då fokus försvinner från deras förändring av samhället. Men jag kräver att Juholt avgår då det är det ända rätta. Dels för att han har gjort ett stort fel och om han nu inte visste, ja kan han inte ha koll på hela Sverige. Och om han nu visste, ja då är hans linje inte politik i en rödgrön anda. Om han får sitta kvar blir jag besviken och kommer högljutt protestera, för det skadar samhället, de rödgröna och hela politiken. Handlingen ledde tyvärr till att Socialdemokraternas rykte har förstörts och måste byggas upp igen. Det kan det inte göra med Juholt och beviset finns i historien. Mona Sahlin var tvungen att avgå för att hon fick ett minskat stöd (stor del är Toblerone affären).

"Ja, har ni några frågor på läxan? Erika är nöjd?". Idag hade jag nämligen inga frågor, vilket jag annars alltid har och matteläraren frågar alltid hur det är med läxan med ett vakande öga på mig.

Erika sitter senare 1,5 timme och försöker bearbeta sig igenom två sidor som hon inte fattar någonting om och matteläraren gör ett flertal förbrila försök att förklara för mig. När några ska sluta berättar matteläraren stolt med sitt proffessorleende att det är 300 sekunder kvar. Några sekunder senare: "Ni får sluta ändå". Jag stannar kvar och ena eleven avslöjar mina djupaste hemligheter över att jag eventuellt ska läsa matte d. Matteläraren blir glad och efter lite argumenterande förklarar han att han skulle bli förvånad om ingen av de som satt i klassrummet denna lektion inte klarade matten. Då vi allihop var så ambitiösa. För allas upplysning: Jag satt i klassrummet denna lektion (som alla lektioner).

Nästa lektion för vi vår vanliga argumentation och fullsätter våra labbrapporter. Jag fattar ingenting som vanligt, men bidrar med det jag har att komma med. Gruppen är great, klassen är great, läraren är great, alla elever är great och hela komvux är great.

Kort och gott: "En skolform som passar mig". Här får jag argumentera, utan att bli nedklampad. Här får jag säga vad jag tycker utan att bli nedhånad. Här får jag vara mig, säga det jag vill och här blir jag motvierad. Här hjälps alla åt att hjälpa varandra. Här är vi alla lustiga, här accepterar vi alla varandra. Här pratar vi alla med varandra. Här är det bra och jag är glad att jag är just här, just nu.

För ett år sedan dokumenterade jag Desperate Housewives-premiären och jag tänker inte vara sämre i år. Sista säsongen tar rullning ikväll 21 och jag ska sitta bänkad med resten av svenska folket.