Mina tankar är så patetiska att jag struntar i att ta upp dem.

Jag trodde verkligen att det skulle vara Freddy och jag. Alla foder jag köpt till honom, alla pengar jag överhuvudtaget lagt ned på honom, allt skit jag torkat efter honom, alla resor jag gjort med honom. Vi har gått igenom så mycket. Och han har alltid varit så underbar.

Men jag måste lära mig att inte vara egoistisk. För jag vill vara stödhem även i framtiden, för hjälpen behövs. Och Freddy, som varit med om så mycket i sitt liv, förtjänar mer än vad jag kan ge.
:(


Ärligt talat har han fångat upp en så stor del av mitt hjärta, det är så svårt.

"Vi hade inte tänkt att behålla honom" - ja, det låter så 

Än en gång skulle jag kunna dra upp alla nackdelar med alliansen och deras styre över Sverige. Hur illa det egentligen är och hur den generella välfärden snabbt faller samman. Över ett samhällsarbate fick jag tankarna i rullning, det är så mycket som behöver våra skattepngar, varför i allsindar sänka skatten? Utförsäkring, personalbrist och ökad arbetslöshet - det påverkar inte döda ting, det påverkar liv. Hur går ekvationen ihop när man sparkar personal och börjar arbetspröva de sjukskrivna? Om det inte finns arbeten för de "friska", behöver vi väl inte utförsäkra folk så att arbetslösheten blir större? Allt detta för att spara pengar. Vill arbetare verkligen få någon/några hundring/hundringarar extra i månaden och därmed få en minskad välfärden? Pengabesparingarna ger oanade konsekvenser för så många fler. Det är inte värt det.
Sluta vara egoistiska, få upp ögonen.

 Sverige anses fortfarande vara ett välfärdsland, men min fråga är; hur länge till?

Idag fyller Polisen år!
Hipp Hipp Hurra
för polisen!


Målpunkterna i livet:
1991 föddes hon
2010 mötte hon Afrika
2011-2020 blev hon konservator
Sen dog hon och då blev det begravning
(Eftersom hon, och även jag, redan är seniorer har vi nog inte så många år kvar)

Trodde det aldrig skulle bli såhär, men situationen börjar bli väldigt ohållbar med mina stödkatter då de inte tycker om varandra. Så om du vet någon som ska eller vill skaffa katt så snälla, snälla rekommendera de hittekatter jag är stödhem åt! Katterna förmedlas via Kattkommando Syd.

 Den som väljer att adoptera en hittekatt bidrar till att, förrutom att ge katten ett alldeles eget kärleksfullt hem som den såväl förtjänar, minska Sveriges största djurskyddsproblem - de hemlösa katterna. 
 

Kevin, kastrerad ca 2 år. Rumsren och avmaskad. Kelig, aktiv och lekfull. Behöver tillgång till utemöjligheter eller mycket aktivering. Hittades ute på gatan, ingen ägare har hittats.


Charlie, ca 2-årig kastrat. Id-märkt, avmaskad och rumsren. Har bott hela sitt liv ute och var skygg när han kom in. Har är nästan helt tam, älskar att kela och vara i närheten. Lekfull. Går bra att ha som enbart innekatt.

Läs mer om Charlies (och Freddys) bakgrund här: http://kks.nu/store/product_info.php?products_id=488
Mer information om Kevin och Charlie finns på www.kks.nu, under Kikkis katter.

OBS! Att skaffa katt ska vara ett genomtänkt beslut, inte grundat på att man tycker synd om katterna. Trots att läget är akut så får de stanna kvar tills nya och bra hem hittas.

EJ FÖR ADOPTION

Freddy är en ca 14 årig kastrat. Hittades ute och kommer förmodligen från en kattsamlare. Är sjuk och inte redigt frisk (grovtarmsinflammation), kan därför inte adopteras förrän han är helt frisk.

... igår som en blixt efter Silka och sommaren 2010, när jag äntligen kunde slappna av, efter allt som hänt.
Sommar 2010 ger en bra inblick i ett drömliv

Måste dela med mig av vår lärares kommentar när vi pratade om studiebesök på universitet och högskolor. En i klassen ville besöka ett slakteri och läraren sa då: "Det ska ju vara i utbildningssyfte och Linköping har ju mycket av det. Slakteri har väl ett lite mindre utbud"

Ingen i klassen reagerade, men jag började gapskratta. Såklart. Tur att H & M brukar skrattar åt det mesta som jag. Annars skulle jag anses som dum i huvudet, helt själv.

 Mattelektionen byttes ut mot en yogalektion. Så det blev, för en gång skull, en trevlig avslutning på veckan.

Kunde ju lugnt säga att jag, i vissa övningar, kände mig som en åttioårig gammal tant. Men efter att ha brytit mot  vad "yoga-läraren" sa om att ha fokus på sig själv och att inte försöka titta på andra, sneglade jag på Hanna lite då och då. Tyvärr så måste jag säga att jag inte var ensam. (Förlåt Hanna).

I ett tyst, koncentrerande konferansrum där det enda som hördes var folk som andades bröt jag tyvärr tystnaden med en smäll på Hanan; "Nu får du vara snäll mot grannen" beådrade yogaläraren lite komiskt. Vips hade jag alla blickar på mig. Att jag blev slagen först, diskret, var det ingen som såg. Måste också nämna att jag lyckades vara inne på facebook en gång under svenskalektionen. Mikaela var inne så många gånger fler. Men det var självklart jag som åkte dit, och det är så typiskt mig!

Men tillbaka till yogan:
När jag äntligen beundrade yogans filosofi och satt helt insatt i övningen med att blåsa in luft i ena näsborren kollade Hanna på mig som om jag var ett mongo. Så kanske jag inte var så bra på det alls? Men tyvärr, jag ska ändå börja på det, ifall det är så att det skulle bli av.

(Hanna & Mikaela, Nu är det meningen att ni ska skriva att jag var bra ändå!)

Bollen om Fairtrade té istället för Lipton är i rullning och nästa vecka ska jag ha möte med kökschefen, med fakta bakom djurförsöken, och värdegrunden som en andra lösning. Kött på benen slår aldrig fel. Måste säga att kökschefen är väldigt snäll och förstsående. Det var ju bara pengaproblemet, men hon skulle prata med ekonomiansvarig och jag ska ringa till leverantören. Väldigt bra utsikter och jag kommer ha mina argument finslipade. Det ska gå vägen :)

Jag har alltid fått höra att alla inte är som mig och gör som jag. Dummare än så är jag väl inte att jag alltid fattat det. Att alla är olika. Men ändå har jag så svårt att förstå att det allra enklaste inte ens kan uppfyllas av vissa människor. Vanligt hyfs av de människor som kan klassas in som goda. För det är så självklart för mig. Nu snackar jag inte om att skänka pengar till olika organisationer eller bli vegetarian och så vidare. Visserligen skulle jag bli överlycklig om någon mer skulle vilja göra det. Fast nu menar jag basics. 

Tillägnat Hanna och Mikaela:

Ja, hej, det är jag... Erika gav mig ordet på sin blogg, jag vet inte vad hon har för baktanke med det och hur högt pris jag får betala, men jag tar tillfället i akt. Min röst är inte tystad. Jag hoppas i alla fall att jag slipper en tur i taket, som Freddy... det är nog inte så kul? 

Jag tar det från början. Jag hade jättekul den första tiden och gjorde allt som Erika inte ville att jag skulle göra. Sedan tog den idioten hem en katt som var helt wierd, han bajsade ner hela min lägenhet. Ja precis, det är ju min. Jag är ju herren på täppan. Eller var. I alla fall, den där svarta katten fick tydligen namnet Freddy och nu var vi två stycken som skulle dela på uppmärksamheten. Vem förlorade? En gammal sjuk kisse fick ju givetvis den mesta uppmärksamheten, självklart. Så deprimerande. Men jag visade att jag inte accepterade det och var väldigt dum mot den dära Freddy. Det slutade med att jag fick skäll och blev inlåst i den halvan jag inte tycker om. Det sa jag mitt om med skrik! Men till slut fick jag acceptera det hemska ödet, och jag vande mig. Men nu måste jag säga att den idioten gick över gränsen. Hon tog hem en skygg katt som till slut blev utsläppt med mig och den dära Freddy. Han fick namnet Charlie och han är totalt blåst! Han tror han äger stället. Freddy och jag gick ihop mot honom, men sedan körde jag på "ensam är stark". Men Charlie verkar inte fatta att jag är herren på täppan och bestämmer alla husets regler. Han går efter mig vart jag än är och jag är väldigt arg, börjar till och med bli en aning rädd. Nu börjar han ta över min roll och jag har inga vapen att tillhandahålla. Har gud ingen tur på min sida? Ska jag acceptera detta öde? Erika säger att jag söker hem, men vad jag vet så har jag inte flyttat ännu?

/Kevin

Okej, jag tycker om matte lite ändå... men nu är inte ens sängen min, den har Freddy snott!

Tror jag spränger mig själv i bitar snart!
Inte ätit mat, datorn är urseg samt en ständig kamp att hålla katten frisk! Plus två andra katter som måste aktiveras och som inte håller sig för att dölja sitt missnöje när det väl inte passar dem. 
 
Just nu har jag bara tröttnat. Foderbyte på foderbyte. Jag har inte råd med allt det där!
Jag tror jag måste drömma, eller just det, det är som anpassat för mitt liv... det är typiskt. Om det inte skulle vara en redovisning, god mat eller att vi skulle få hjälp med vår labbrapport skulle jag nog vara hemma imorgon. För jag orkar inte!


Jag älskar Freddy, men om det aldrig blir bra vet jag inte hur långt vi ska kämpa?

Ovanligtvis nog så sitter jag och bloggar från Oskarshamn. Mamma tog examen från socionomprogrammet så jag åkte hem för att fira henne. Mormor och morfar kom vid tre-tiden, ungefär samtidigt som Göteborgs-gänget, trevligt nog, överraskade oss, eller rättare sagt mamma med ett besök. Sedan har jag en del grejor att hämta hem som mamma och pappa köpt i Kalmar, foder som kommit helt fel samt några kattprylar från mormor. 

Lillasyrran och jag har bland annat även hunnit med några låtar på sing star och jag måste ju säga att både hon och jag, lika som vi är, sjunger som kråkor. Trots det var jag dock den sämsta.

Nu måste jag väl packa ner mina grejor för att bege mig till bussen och dra kosen mot lilla Gamleby och missarna Charlie, Kevin och Freddy som jag hoppas inte slagit ihjäl varandra!


Lägger ut en bild från tredje januari med mig, Freddy, lillasyrran och Sverker. Mellanlandning för Freddy i Oskarshamn när han skulle till veterinär på Öland. Måste säga att jag fullständigt älskar den katten (Freddy). Jag vill att han ska få de, förhoppningsvis, sista åren med mig. Han är dunderbra, han är en sådan katt som jag tycker allra mest om. Ps. Jag försöker inte bita honom ;)
 

Jag är stödhem åt två katter från Bromöllakolonin. Här kommer ett utdrag som står på KKS hemsida om "min" sjuka katt Freddy. Är du intresserad av att läsa mer, gå in på:

http://kks.nu/gavor/insamlingar/Bromolla_35109/bromolla.html

"Freddy är en lite äldre kattkille som tyvärr inte mår så bra. Han har haft problem med diarré sedan han togs in och han har varit inlagd på Kalmar djursjukhus för utredning. Då den behandling som satts in inte hjälper, kommer han att tas till annan veterinär inom kort. Mer info om Freddy kommer när vi vet vad det är som orsakar hans diarré. Kostnaden för besöket i Kalmar blev 8 400:- och med mediciner och specialfoder är kostnaden uppe i drygt 9 000:-"

(Jag kan säga att kostnaden för sista veterinärbesöket gick på 610 kronor.)

Bromöllakatterna är akut behov av pengar för kastreringar och veterinärvård. Just nu finns 2-3 katter som också akut behöver stödhem.
Du kan skänka en donation på 20 kronor via:

http://kks.nu/store/product_info.php?products_id=488
Smart sätt som inte kostar mycket men där många donationer ger mer till Bromöllakatterna.

Annars kan du alltid sätta in pengar på PG 138 39 84-0 och märka med "Bromöllakatterna"

Bland annat Freddy tackar för din gåva!


Visst är han ursöt? Jag kan tala om att han är underbar också!

Idag har i alla fall jag och min familj bidragit med fyra stycken donationer.
Häng på du med!

Hur hann klockan bli så mycket? Läxor borde väl ha prioriterats, men nu är det så att jag hade viktigare saker för mig.

Min mentor, som inte tycker om mig, hade ett väldigt grundläggande samtal med mig idag i skolan. Hon fick mig till och med förstå att jag inte var dödsdömd. Att hon tvingade på mig en kurs så att jag inte fick börja 13.00 på fredagar var väl mindre bra. Som hon uttryckte sig: "Det kan vara bra för ditt omdöme att hjälpa mig och de andra". När hon märkte att jag blev alltför glad drog hon ner mig på jorden och berättade om min text som hon i sin helhet tyckte var väldigt bra, men som innehöll ett fåtal knasiga meningar. Visst ville jag veta det, men jag tyckte det var lite onödigt att berätta det tre gånger? Och hur kom det sig att mitt skrivande blev så mycket sämre just här och nu till skillnad för ett år sedan?


 

En väldigt produktiv onsdag. Det var länge sedan sist. Jag börjar få in det dära?
Jag måste bara berätta att hela mitt schema är omgjort till ett så mycket mänskligare schema. Det vill säga; ingen fysik eller kemi = omänskligt. Och så läser jag två timmar mindre i veckan. Drömschema skulle jag kalla det om man jämför med det gamla.

Eftersom jag än en gång lovat ämne i skolan (måste sluta lova att skriva mängder med saker på min blogg) så är jag väl så illa tvungen. Och temat är; Min tillbakabildning.

Jag tänker inte göra någon stor utläggning. MEN jag var så mycket mer på i början och frågade allt om alla. Nu har jag blivit psykiskt nedbrytbar och vågar typ ingenting och det är två personers fel. Men om det bröt ner mig tror jag inte att min grund var tillräckligt stark och behövdes jobba med. Trodde ni, trodde jag. Haha, idag motsa det sig själv och jag var som vanligt igen. Bara hålla det där också. Keep working! 

Nästa steg är att vara snäll på mejl mot en snäll person.
Nu ska jag.. 21.02 städa klart det sista. Eller, det tar vi imon då jag inte börjar förrän 10.

Jag lovade heligt, i skolan idag, att jag skulle skriva om Liptons té på bloggen. Så nu kommer det för att fler ska bojkotta Lipton!
 
Direkt kopierat från Forska utan djurförsök:
I december avslöjade Peta att Liptons té djurtestas. Lipton vägrar fortfarande att kommentera och har blockerat Petas protestmail. Men formuäret på Unilevers hemsida kan användas för att kontakta dem. De har bl.a infekterat griskultingar med E. Coli-bakterier och skurit upp inälvorna medan djuren levde, utsatt råttor f...ör hjärnskador och gett kaniner höga kolesterolvärden. Hjälp till att sprida informationen!

Så bojkotta Lipton, det är så lätt. Det finns så många andra témärken som du kan välja. Det ser inte jag speciellt svårt, men en liten insats som gör så mycket.

Eftersom jag är för Fairtrade vill jag slå ett slag för just  fairtrademärkt té. Då tänker du även på människornas arbets- och levnadsförhållande och där är det inga djurförsök, vad jag vet. Eftersom fairtrade är rättvis handel på bra villkor handlar det inte om bistånd. Hur bra är inte det? Men i första hand, bojkotta Lipton.
- För jag tror inte att alla Liptondrickare tycker så illa om djuren att de får utsättas för det?

Skolan har Lipton och visserligen dricker jag inte té, men de som dricker det, stödjer Lipton indirekt. Det gör att skolan måste köpa in mer som stödjer Lipton och därmed ger vi en acceptans till detta och förutsättningar för detta företag att fortsätta. Men om ni trodde att jag drog min gräns till att bara klaga så känner ni mig fel, för självklart har jag en plan för skolan att sluta med detta onödigt lidande som djuren utsätts för. Påverka, och till min hjälp har jag värdegrunden som skolan själv har tryckt upp. Om inte det hjälper går jag vidare med plan b.

Jag trampar igång. 

Sedan vill jag bara säga att det är urbra att Hannes har börjat intressera sig i djurrätt! Många bäckar små och alla insatser är bra! Hannes måste hjälpa mig med plan b om inte plan a går igenom.  

Idag gick jag, polisen och Hannes in till skolköket och anmälde oss till vegetariska maten. Kan ju också nämna att jag verkligen ogillar vegetarisk mat, men jag lär mig nog så småningom.

- Det är miljömedvetet på grund av minskade transporter och utsläpp vid djurhållningen
- Människor får mat då stora delar mark som kunde användas till spannmål används till djurfoder istället. Färre djur ger mindre djurfoder och mer mat till människorna
- Och så tar jag avstånd från köttindustrins behandling av djur.
Igen.

Visserligen kollade jag in 20 min. på Earthlings och snabbt slog tanken mig att svenska köttindustrin är så mycket bättre i Sverige. Men lika snabbt slog jag bort den tanken och kom att tänka på djurrättsalliansens filmer "Ett liv som gris". För det är sanning. Vi är inte bättre än andra länder. Kanske vi inte slår djuren lika mycket, men är ett liv i skiten och skadad egentligen ett liv? Hur definerar just du liv? Självklart ska man inte dra alla över en kam, men det är viktigt att inte blunda.

Har lyssnat på Magnus Beischer låt "För att ni inte ser likadana ut" over and over
Lyssna du med;
http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/sidor/musikmedengagemang

"Vad är det för etik?
Vad är det för moral
att kravmärka ett lik
och utan samvetskval
sälja det som mat
i varje livsmedelsbutik?"

Jag har halkat fram och tillbaka från tvättstugan som en stor, klumpig padda.
Det var egentligen så jag ville säga om livet som pågick, kort och gott:
Att jag har oflyt.

Men det var liksom ute. Eftersom jag bestämde mig för något trevligare :)
Och så ska det förbli?

Rengöringsmedel och tvättmedel
Grumme är både svensktillverkat och miljömärkt, men inte fri från djurförsök. Bio D och Ecoleaf hittar jag inte på goodstore längre och är förmodligen inte heller svensktillverkat vilket medför långa transporter = miljöpåverkan. 

Tandkräm
 Bor i världens ände och jag har inte hittat ett ställe att skicka efter icke djurtestad. Letar förbrilt vidare!

Kläder 
Näst intill alla innebär barnarbete, men många klädkedjor tar avstånd från päls, vilket är väldigt positivt.

Mat
Upprepar att jag verkligen bor i världens ände.

The Body Shop
Det positiva är Body Shop där det finns icke djurtestade produkter och rättvismärkta. Tummen upp för det! Men de har ju tyvärr inte allt.

Jag vill inte stödja det negativa längre. Jag vill inte ha något med den ohållbara utvecklingen som jag som konsument bidrar till. Jag vill göra det till det bättre. Vi behöver inte ändra vår livsstil för det, bara ändra våra val till mer medvetna val. Val som inte är grundade på bekvämlighet och otanksamhet.  Eller är det så vi vill framstå?

www.palsfrihandel.se
www.sminksmart.se

Jag har svårt att lita på veterinärer nu, (tack och lov är inte hoppet borta då jag fortfarande verkligen litar på en). Jag vet inte om bara Freddy och jag hade maximal otur. Det skulle inte förvåna mig. Eller var de så pass dåliga i sin kompetens som veterinärer?

Ett dygn utan den katten är ändå en saknad.
Om slutet är så jag befarar kommer jag bli otroligt ledsen.
Han är min än så länge och jag vill också att det alltid ska vara så.
Men de jag älskar mest, försvinner alltid först.

Underbar praktik, studenten, sommar med kompisar och hesten Silka varvat med massvis jobb på skolan i ladugården och bland smådjuren. Ny skola, stödhem till hemlösa katter, stor sorg, oro osv.
 
En sak är säker, jag lärde mig massvis. Början till september var mitt år alldeles underbart. Sedan gick det utför och det var då jag verkligen lärde mig:

Man kan inte påverka allt som sker. Men man kan alltid påverka hur man reagaerar. Vill jag ta mig stark ur detta, eller vill jag falla tillbaka?

Vissa anses att förvildade/skygga katter inte har rätt att leva då de aldrig kan få ett värdigt liv. Socialiseringen är för stressande och katterna kan aldrig leva ett normalt kattliv utan kommer alltid vara osäkra i människans omgivning. Vissa katthem har nolltolerans till dessa katter och avlivar de direkt. Men hur lätt är det inte att ta livet? Men på vilka grunder är det moraliskt rätt?

De personer jag har talat om för att jag är stödhem åt en förvildad/skygg katt har nog ansett att jag har varit en aning knasig. För några år sedan kunde jag aldrig heller se mig själv med en skygg katt, jag trodde helt enkelt att jag inte hade tålamodet som krävdes.

Nu vet jag bättre. Det är dessa katter, de förvildade/skygga som har den minsta chansen av de alla att få hem. Jag har alltid pratat om kattens låga status, men det är verkligen så att de förvildade/skygga har den lägsta steget på trappan. Det är inte många katthem som ger de chansen. Jag var även en av de som ansåg att det var så mycket bättre att den platsen som togs upp av den förvildade/skygga katten skulle kunna tas upp av så många fler tama katter under lika lång tid. Men det finns många brister i detta tankesätt, innebär det att de förvildade/skygga katterna inte har rätt att leva bara för att de inte passar in i vår ideal? Svaret är självklart nej. Om vi värnar om hemlösa katter ska vi värna om alla, inte bara de tama.

Jag vet att socialiseringen innebär en del stress för katterna, men är inte den stressen värt ett liv? De flesta förvildade/skygga katterna kan vara lite mer osäkra en tama katter under vissa situationer men annars precis som en tamkatt.

Stockholms katthem, Djurhjälpen Vaxholm, Kattstallet, Göteborgs Katthjälp och föreningen Kattkommando Syd är några av de katthem som socialiserar skygga katter med bra resultat. Jag kan stolt säga att jag är en del inom Kattkommando Syd som gett en skygg katt tålamodet och förutsättningarna att bli en trygg katt. Vi är inte i mål ännu, men vi går framåt.

 
Foto: Amanda


Foto: Amanda

Katten på bild heter Charlie och är ungefär 2 år. Han har enbart haft kontakt med människor genom matning. Han har varit inne sedan slutet av november/början av oktober i år. Efter några veckor kom han till mig och de första veckorna här fräste han bara på mig. Men efter mycket prat utan beröring och godis i mina händer fick han intressera sig av de på sina vilkor. Han började spinna nu i december och komma ut till mig för drygt en vecka sedan. Om jag var i himlen kan ni bara gissa er till. Igår tog han ännu ett kliv då han tog sikte till mig direkt när jag kom in i köket när jag hade gäster hemma. En skygg katt ger så mycket mer när den blir tam.

Människors engangemang ledde till att Katthemmet Kompis i Nybro, som brann till grunden för exakt ett år sedan, kunde byggas upp och förhoppningsvis ha en invigning i vår/sommar.

Det är verkligen fantastiskt vad vi människor kan åstadkomma. Nu får katten Kompis och alla de andra hemlösa katterna sin fristad, tack vare allt godhjärtat folk! Det nya katthemmet ska också vara ett minne för de katter som inte klarade sig i branden.

Läs och begrunda vad vi tillsammans egentligen kan göra och hur uppbyggnaden gått till: http://katthemmetkompis.se/ateruppbyggnad/aret2010.shtml

Med detta vill jag även passa på att slå ett slag för DjurArkens idé att bygga ett djurhem själv.
Läs: www.djurarken.se

Där kan du även passa på att testa dina kunskaper om djurskydd.
Det är inte klokt hur lågt djurskyddet är. Visste ni också att Sverige skryter med att det är landet med dem bästa djurskyddslagarna?

Nytt år, nya möjligheter.
Påverka något du med, för vi KAN, det har ni beviset på här över!
Tillsammans kan vi flytta berg!