Det är jag, ingen annan

Hur hann klockan bli så mycket? Läxor borde väl ha prioriterats, men nu är det så att jag hade viktigare saker för mig.

Min mentor, som inte tycker om mig, hade ett väldigt grundläggande samtal med mig idag i skolan. Hon fick mig till och med förstå att jag inte var dödsdömd. Att hon tvingade på mig en kurs så att jag inte fick börja 13.00 på fredagar var väl mindre bra. Som hon uttryckte sig: "Det kan vara bra för ditt omdöme att hjälpa mig och de andra". När hon märkte att jag blev alltför glad drog hon ner mig på jorden och berättade om min text som hon i sin helhet tyckte var väldigt bra, men som innehöll ett fåtal knasiga meningar. Visst ville jag veta det, men jag tyckte det var lite onödigt att berätta det tre gånger? Och hur kom det sig att mitt skrivande blev så mycket sämre just här och nu till skillnad för ett år sedan?


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0