Tillägnat Hanna och Mikaela:

Ja, hej, det är jag... Erika gav mig ordet på sin blogg, jag vet inte vad hon har för baktanke med det och hur högt pris jag får betala, men jag tar tillfället i akt. Min röst är inte tystad. Jag hoppas i alla fall att jag slipper en tur i taket, som Freddy... det är nog inte så kul? 

Jag tar det från början. Jag hade jättekul den första tiden och gjorde allt som Erika inte ville att jag skulle göra. Sedan tog den idioten hem en katt som var helt wierd, han bajsade ner hela min lägenhet. Ja precis, det är ju min. Jag är ju herren på täppan. Eller var. I alla fall, den där svarta katten fick tydligen namnet Freddy och nu var vi två stycken som skulle dela på uppmärksamheten. Vem förlorade? En gammal sjuk kisse fick ju givetvis den mesta uppmärksamheten, självklart. Så deprimerande. Men jag visade att jag inte accepterade det och var väldigt dum mot den dära Freddy. Det slutade med att jag fick skäll och blev inlåst i den halvan jag inte tycker om. Det sa jag mitt om med skrik! Men till slut fick jag acceptera det hemska ödet, och jag vande mig. Men nu måste jag säga att den idioten gick över gränsen. Hon tog hem en skygg katt som till slut blev utsläppt med mig och den dära Freddy. Han fick namnet Charlie och han är totalt blåst! Han tror han äger stället. Freddy och jag gick ihop mot honom, men sedan körde jag på "ensam är stark". Men Charlie verkar inte fatta att jag är herren på täppan och bestämmer alla husets regler. Han går efter mig vart jag än är och jag är väldigt arg, börjar till och med bli en aning rädd. Nu börjar han ta över min roll och jag har inga vapen att tillhandahålla. Har gud ingen tur på min sida? Ska jag acceptera detta öde? Erika säger att jag söker hem, men vad jag vet så har jag inte flyttat ännu?

/Kevin

Okej, jag tycker om matte lite ändå... men nu är inte ens sängen min, den har Freddy snott!