Idag var det Uppsalas tur att springa blodomloppet och över 12 000 anmälda var vi som sprang för livet, för blodgivning. Idag är det bara 3 av 100 som ger blod men betydligt fler av Sveriges befolkning uppfyller kraven för blodgivning, så lämna blod om du kan och inte redan gör det! Det är ett viktigt val och du bör ta det om du själv kan tänka dig att ta emot blod eller ser det som självklart att det finns blod om du någon gång skulle behöva. Det är ju alltid fint och viktigt att rädda liv liksom. Helt gratis.

 

Loppet gick förvånansvärt bra med tanke på att jag inte sprungit på flera månader då jag åkte på låga järndepåer (järnlager) så jag orkade ingen vidare ansträngning. Järnbristen berodde på att någon började slarva med järntabletterna så någon får skylla sig själv. Men nu är jag fit for fight igen och vilken skillnad det är på om man har bra syretransport i kroppen eller inte! Inget mer slarv med järntabletter mer kan jag lova.

 

Idag hade vår projektgrupp även redovisning varav vi fick dra sticka om vem i gruppen som skulle redovisa och såklart åkte jag på "turen". Jag tycker verkligen inte om att redovisa men ser det som ett bra sätt att utvecklas. Redovisningen gick okej, det finns ju alltid saker som går att förbättras med det man gör men jag hade turen att ha fina människor som slängde ut sig fina kommentarer. Nyss loggade jag in på facebook och fick se några peppande kommentarer från min projektgrupp. Och poängen jag vill ha fram är att det är viktigt att synas, att få peppande och bra kommentarer ibland. För det glöms ibland bort och folk snålar.

 

Så nu tänker jag lägga mig alltför sent med ett leende på läpparna. Imorgon ringer klockan 04 för det är dags för mig och mina kursare att åka till Kolmården för att kolla foder. Resan är frivillig men jag valde ändå att följa med för att få en inblick i hur djuren har det på djurpark. Att samla på sig erfarenheter till drömyrket är alltid bra.