Tiden tickar på väldigt långsamt men ändå för snabbt! Min motivation och ambition för att klara tentan verkar vara bortblåst. Jag satt och läste om slaktkycklingar och värphöns och mina tankar fördes, precis som vanligt, väldigt snart till djurvälfärd. Idag kunde jag dock inte se det där konkreta man kan göra, det som gör att människor kan förändra sin livsstil - information, en knuff i rätt riktning och inspiration. Idag ville jag bara skrika Stopp, det räcker! Blunda inte, se verkligheten! 

 

Traditionen har bestämt att grisar, kor, kycklingar och får är något subjekt som vi får utnyttja för att slutligen äta upp. Den enda meningen att de ens existerar är för att de ska dö när de ger maximal vinst. Traditionen säger att vi inte ska äta katter och hundar och att det är fult, de är våra familjemedlemmar. I Kina säger traditionen att våra sällskapsdjur, hund och katt, ska ätas och i Indien är kor heliga. Det enda som skiljer är den geografiska spridningen och så den där traditionen.

Mina tankar for till över de 1 000 hönor jag såg. Deras fjäderplockande kroppar och deras stress. Jag lovade dem att sluta äta ägg då. Slaktgrisarnas ögon tittande på mig. Slakteriets bilder. Världen är bra grym för oskyldiga försvarlösa individer som inte gjort något fel. Som bara kom till för att människan ansåg sig behöva det.

Jag skrev något som jag egentligen inte skulle skriva. Jag blev för känslosam. Jag gick från det som ansågs acceptabla argument till mer sentimentala. Men ibland känns det hopplöst och jag har rätt att uttrycka det då djuren kan inte förmedla likadant som oss människor. Och just därför fortsätter vi.

 

Jag vill avsluta med  Magnus Beischers rader:
Vad är det för etik?
Vad är det för moral
Att kravmärka ett lik
och utan samvetskval