Igår pratade jag men en klasskamrat lite innan lektionen och hon vill ockskå bli djurskyddsinspektör. Men hon visste inte så mycket om djurskydd, hon visste t.ex. inte att det fanns hemlösa katter. Hon sa att man kunde skänka bort en katt, eller för att höja kattens status: ge fem kronor. Men hon var villig att lära sig mer och frågade och lyssnade intressant när jag förklarade. Och jag har inget emot henne alls för att hon är villig att lära sig. Utbildning är något man går för att lära sig och alla borde få läsa det de vill. Men konkurensen är så hård och allt hänger på hur duktig man är i skolan på övriga ämnen - inte hur duktig man är på det man vill bli. Det gör mig lite förtvivlad, för det enda jag tycker att jag kan och som jag är någorlunda bra på är djurskydd. Jag tror att jag är anpassad för att jag har kämparglädjen och empatin för djuren och redan nu är någorlunda insatt i Sveriges djurskydd. Jag vill läsa för att utvecklas, men framförallt - för att utveckla samhällets djurskydd, för djurens skull. Jag vill på en "högre nivå" skapa ett samarbete mellan djurskydd och omhändertagande - för alla djur. Jag vill inte att myndigheternas inkopplande leder till döden. Jag vill vara en del i att införskaffa ett samarbete mellan de ideella organisationerna, som Stockholms katthem och Hundstallet i Stockholm har med djurpolisen.

Idag motverkas många ideella krafter av myndigheter och en del personer utnyttjar maktpositionen för att få uttryck för sin personliga åsikt. Flera ärenden har uppmärksammats där bl.a. flera katter skjutits av istället för att få en chans genom omplacering. Jag har tyvärr låtit det gå förbi här i bloggen men ska ta upp det mer, för att ni få som läser kanske kan få en större överblick över hur djurskyddet fungerar.

Den ideella föreningen Kattjouren har gjort en väldigt fin video om en del katter som fått hjälp av de, via deras Facebooksida (kolla iaf in 8 sek i början och från 2,50-3,15 i klippet):


Tack Hanna för att du lärde mig att lägga in youtubeklipp! :)