Idag har min dator äntligen kommit så långt i livet att den är inne på lagning. Om den går att laga. Killen kunde nemligen inte lämna några garantier. Men om det skulle gå så skulle det bli för en någorlunda billig penning. Alla bilder, alla dokument skulle såklart försvinna. Men när jag påpekade att jag verkligen ville ha bilderna skulle de kolla om det gick, men att priset skulle bli betydligt högre. Men det vill jag strunta lite i, för jag kan inte ta nya bilder på Freddy. 

I onsdags förgyllade Emma min dag väldigt bra! Och trevligt sällskap på bussresan till Västervik, det är inte ofta det! I torsdags började jag jobba på riktigt. Inte så stor skillnad egentligen. En ny sommarvikarie har börjat gå bredvid och redan andra dagen kunde hon bekräfta att det är mig saker och ting händer. Jag satt nämligen all personal på avdelning 4 och några på avdelning 3 i arbete - hämta plåster åt mina blödande fingrar. Vad jag lyckades med? - Skära mig på min kära pensionärs rakblad. Ett rakblad som inte ens ska användas.

Stora delar av eftermiddagen spenderades, till början, väldigt motvilligt framför Paris Hiltons BfF. Jag ser inte tjusningen i att leva ett så tråkigt glamoriskt liv. Jag ser inte heller hur man, efter diverse övningar och utslagningar, kan finna den bästa vännen. Det är väl livet som ger de bästa vännerna? Inte någon slags TV-såpa (som förövrigt drar in pengar, vilket är förutsättningen för att programmet ska sändas). Paris Hilton kunde i alla fall knäcka ut sig en bra sak under timmarna: hot om våld är inte acceptabelt hur irriterande människan än är. Tror även hon menar praktiskt våld som sker också.

Men jag måste säga som mamma sa till mig (som hon uttryckte sig över mitt liv - mina problem vill säga). Det finns viktigare saker här i världen. Jag tolkar det som att mina problem inte är viktiga och att jag inte är viktig. Synd det, för mig alltså. 

Men jag kan nämna det i detta sammanhang också: Det finns vettigare saker än att diskutera Hiltons tävling om den bästa vännen. För hur man än vrider och vänder på det så är alla olika, alla har olika intressen och tur är väl det? Lite mer verklighetsuppfattning, lite mer empati och jordnärhet i den ytliga glamoriska världen skulle kanske inte skada? Men vad vet jag om den värld jag inte lever i?


Sabina klagade på bristen på bilder - tur att jag har några bilder på Freddy i alla fall!