Då passar jag på att studera djurskydd, äta kvällsmat, vara onyttig och se allmänt gammal ut


Men inte här, där ser jag mer ut som fem eller nått

Idag har min dator äntligen kommit så långt i livet att den är inne på lagning. Om den går att laga. Killen kunde nemligen inte lämna några garantier. Men om det skulle gå så skulle det bli för en någorlunda billig penning. Alla bilder, alla dokument skulle såklart försvinna. Men när jag påpekade att jag verkligen ville ha bilderna skulle de kolla om det gick, men att priset skulle bli betydligt högre. Men det vill jag strunta lite i, för jag kan inte ta nya bilder på Freddy. 

I onsdags förgyllade Emma min dag väldigt bra! Och trevligt sällskap på bussresan till Västervik, det är inte ofta det! I torsdags började jag jobba på riktigt. Inte så stor skillnad egentligen. En ny sommarvikarie har börjat gå bredvid och redan andra dagen kunde hon bekräfta att det är mig saker och ting händer. Jag satt nämligen all personal på avdelning 4 och några på avdelning 3 i arbete - hämta plåster åt mina blödande fingrar. Vad jag lyckades med? - Skära mig på min kära pensionärs rakblad. Ett rakblad som inte ens ska användas.

Stora delar av eftermiddagen spenderades, till början, väldigt motvilligt framför Paris Hiltons BfF. Jag ser inte tjusningen i att leva ett så tråkigt glamoriskt liv. Jag ser inte heller hur man, efter diverse övningar och utslagningar, kan finna den bästa vännen. Det är väl livet som ger de bästa vännerna? Inte någon slags TV-såpa (som förövrigt drar in pengar, vilket är förutsättningen för att programmet ska sändas). Paris Hilton kunde i alla fall knäcka ut sig en bra sak under timmarna: hot om våld är inte acceptabelt hur irriterande människan än är. Tror även hon menar praktiskt våld som sker också.

Men jag måste säga som mamma sa till mig (som hon uttryckte sig över mitt liv - mina problem vill säga). Det finns viktigare saker här i världen. Jag tolkar det som att mina problem inte är viktiga och att jag inte är viktig. Synd det, för mig alltså. 

Men jag kan nämna det i detta sammanhang också: Det finns vettigare saker än att diskutera Hiltons tävling om den bästa vännen. För hur man än vrider och vänder på det så är alla olika, alla har olika intressen och tur är väl det? Lite mer verklighetsuppfattning, lite mer empati och jordnärhet i den ytliga glamoriska världen skulle kanske inte skada? Men vad vet jag om den värld jag inte lever i?


Sabina klagade på bristen på bilder - tur att jag har några bilder på Freddy i alla fall!

Att vardagen rullade på väldigt fint med proppfullt schema och väldigt hög trivselfaktor var super. Jobbet gick strålande med väldigt härlig arbetsstämning med uppmuntrande kommentarer från arbetskamraterna. Men nu, efter tre dagars ledighet, är jag som en clown, helt fel i livet. Jag är trött på att oroa mig, att vara nervös. Trött på att störa mig på det mesta. Trött på att städa, laga mat, sova i en obekväm och hård säng, på ett bord som är sönder, stolar som är skeva, en dator som är ur bruk och en telefon vars funktioner inte fungerar. En obetald veterinärrälkning på 1 531 kronor, 79 foder som ska köpas och en sjuk katt som vägrar att bli frisk. Irriterad för att framtiden ligger på så långt avstånd och att mina 2,5 i meritpoäng försvinner och kanske inte längre ger mig en självklar plats på skolan nästa år. Men innan dess tvingade bytet av områdesbehörighet mig att plugga väldigt mycket, om det accepteras av Komvux.

Men imon kanske vi får lite rätsida på livet igen med en utbildning, eller ja, introduktion i arbetet med pensionärerna på Erneborg. Som är väldigt härliga människor som förtjänar det bästa av vad samhället kan ge (Reinfeldt och alla politiker, vakna upp!)

Så att jag kan sluta klaga över det jag har (och inte har). 
Men jag vet att jag måste ta tag i det innan jag blir knäppare än vad jag redan är.

"Då brottsoffret är ett djur, har gärningsmannen så många triumfkort på hand, att verkan av dessa påtagliga beskär samhällets kraftåtgärder. Som brottsoffer är djuren generellt sätt mycket missgynnade och underprivilegierade.
    Vi som ser nackdelarna med folks djurhållning borde utveckla vårt samarbete, dela våra erfarenheter mer med varandra och arbeta förebyggande där vi kan.
    Detta är mitt främsta syfte med denna bok, och jag hoppas att det framgår tydligt att sådant delvis nyskapande djurskyddsarbete kan bedrivas här och nu av oss alla. Vi föreställer oss gärna att vi behöver kunna allt om en fråga för att kunna göra något. Detta är inte alltid nödvändigt; redan att veta tillräckligt mycket om något kan vara en utmärkt bas för förändringsarbete"

"Djur som brottsoffer" av Helena Striwing
Inledning s.23

Väldigt intressant och läsvärd!
Finns att köpa på djurens rätt le shop.

Ofattbart vad jag saknar den katten ♥
Ibland förstår jag inte att du är borta


Vill du följa mig vart än jag går? Är du här hos mig nu?

Jag lever och du lever inom mig, jag ser dig när jag blundar.
Jag ber dig, vill du vaka över mig, och välsigna varje steg jag tar?

Det trodde jag att det var, men tyvärr spelar även pengar och vinstintresse också in här, vilket egentligen inte så konstigt när sjukvården dras in på hela tiden.

SOS alarm, som ägs av staten och Sveriges kommuner och landsting, kräver en årlig vinstmarginal på minst 12 % (förra året låg den på 0,5 %) vilket resulterar i en mindre personalstyrka och att fler nödsamtal styrs över till andra larmcentraler än själva larmet kommer ifrån.

Landstingen har riktat stor kritik de senaste åren mot SOS alarm på grund av bemaninngen och dess kompetens. Vid SOS sitter larmoperatörer som saknar medicinsk utbildning och enbart får en introduktion när de anställs. Sjuksköterskor kopplas enbart in när det behövs. Trots att de flesta samtal som kommer in till SOS är av medicinsk natur. 87 % av samtalen kräver också ambulans. Nu har tre landsting och region Gotland sagt upp avtalen med SOS och gått över till företaget medhelp, som bedriver hälso-och sjukvårsrådgivning. Artikel

Här kan du läsa om hur SOS nekade en 23-åring ambulans när han hade svårt att andas och svimmade när han reste sig. Sjuksköterskan ifrågasatte om han verkligen var så pass sjuk som ha var. Hon är nu uppsagd och en utredning om tjänstefel har inletts vid artikelns publicitetsdatum.

Är verkligen de enstaka hundralapparna viktigare än välfärden som trots allt behandlar fler liv? Sjukvård, utbildning, säkerhet - det ska inte ligga ett vinstintresse i det! För liv är oväderligt och det är när pengarna spelar större roll som det börjar bli skrämmande. Och vi är påväg dit eller rättare sagt, vi är redan där. Alla har rätt till folkhemstanken att alla ska ha rätt till de grundläggande behoven. Om vi inte kan var säkra att få rätt vård, få den säkerhet vi behöver eller den utbildning vi behöver för att utvecklas och kunna påverka. Eller är indragningarna på skolan ett sätt att få oss att tiga och acceptera när allt dras in och påverkar människor? Om vi inte har en utbildning vet vi inte hur vi bäst och effektivast påverkar.

Jag kan inte kalla vårt "samhälle" för ett samhälle i så fall när pengarna spelar större roll. För ett samhälle är för mig gemenskap.

Igår var det skolavslutning och sista dagen, sista gången på Gamleby folkhögskola. Väldigt skönt att få påbörja något nytt, mot nya mål, med mer motivation och en fast beslutsamhet att det ska gå vägen denna gång. Men väldigt tråkigt att inte få se vännerna i skolan mer. Ni är bäst och gjorde mitt år väldigt bra ändå! Underbara helt enkelt. Och när jag verkligen tänker efter så var ni mina "personliga lärare i livet" som drev mig framåt i det mesta. Tur att vi ses in the future, Hannes och polisen ♥

Jag har haft några super dagar och super höjdpunkter nu den senaste veckan. Igår kunde jag också släppa skolan fullt ut när läraren kom och välsignade min behörighet i kemi, väldigt skönt! Igår var vi som ni säkert märkt i älgparken i Virum och på eftermiddagskvisten paddlade Mikaela och jag två timmar i viken och att vi inte kom så långt under den tiden är väl lite skamligt, men kul hade vi och det resultera i en liten filmsnutt(Hanna du skulle vart med!) Idag begav jag mig hemmåt efter hushållssysslorna och spelade lite kort med lillasyrran. Därefter bar det av till Silka för en barbackatur som jag var lite rädd för skulle resultera i min död då det var jag och min balans tillsammans med en lite ovillig häst som var på g. Men hon var duktig. Och har redan börjat få upp konditionen, så det kan bli bra med vår kvalitetstid i skogen. Visserligen känns det som att jag har varit i Oskarshamn lite för mycket med tanke på katterna, som är det enda som går utför just nu i mitt liv. Vet inte redigt hur jag ska återfinna motivationen till de om det inte sker några framsteg snart. Hur eller hur så avslutades vitelsen för dagen i Oskarshamn med basketspelande med lillasyrran. Det är alltid trevligt, saknar det faktiskt en aning. Basketspelandet var också ett bevis på mitt, på senare tid, rejält försämrade minne. Jag glömmer nästan allting. Har aldrig varit så drastiskt som nu. Saker jag kunde komma ihåg hur lätt som helst förrut bara försvinner i skallen nu. Lite skrämmande. Jag kanske börjar bli senil redan nu?