Jag vill spola tillbaka tiden, göra om allt från början. Jag hatar att vara jag, jag hatar det. Ingenting blir som jag vill, ingenting. Denna j*vla värld är så j*vla idiotisk!

Jag kan visa leendet,
men inombords gråter jag.
När det minsta jag har försvinner,
som jag inte trodde betydde så mycket,
gör ont
Mitt liv består av mig själv, ensam är stark,
men är det verkligen så? -  Jag tror inte det
Den enda jag har att förlita mig på, är mig själv,
jag måste vara stark,
jag vet att jag är envis & jag vet att jag kan klara det,
det enda som behövs är styrka,
styrka från mig själv.

Eftermiddagen var okej och en glädjepunkt på dagen, tack för det! Men den glädjande känslan försvinner fort. Tur att man kan glädjas av lite nu när allt känns så hopplöst.

Hade i alla fall ridning med Kim, nu gick vi igenom grunderna, skönt det, det behövdes. Nu kanske jag kommer att kunna utvecklas mer när vi har 2 ridlektioner i veckan istället för 1. Hoppas i alla fall det. Tiden för ridningen gick fort men skoj var det i alla fall & Ludde var så duktig! :)

Detta blev bara deppigt, men det är mitt liv, ibland kan man inte vara glad och just nu är det så. Tyck att jag klagar men jag har inget att glädjas åt längre. Men det är bara att hoppas på bättre tider!

/Erika