Första september, idag är det ett år sedan jag flytta till Uppsala, tiden går så sjukt fort! Det känns också som att vädret kollat almanackan för idag har det känts att hösten är på väg med blåst och nedfallna löv, även om solen varit framme och värmt. Den sista högvärmen har vi nog haft för i år, tråkigt att jag just den perioden fick sitta inne med tentaplugg. Tentan skrev i tisdags och hela veckan har känts som någon slags uppstartsvecka inför kursstarten imorgon. Vännerna har börjat komma tillbaka och jag fick inse hur mycket jag verkligen saknat dem. Massa prat, en del fikor, bio och middag har betats av. Förutom detta har vi varit produktiva och planerat en del inför hembjudningen som vi ska hålla i. Det sista har planerats inför fadderverksamheten, senast idag med möte med huvudfadder och våra faddrar. För imorgon smäller det. Imorgon kommer de. 312 småttingar (nollor) som påbörjar sin utbildning och jag, Malin, Sofie och Frida har huvudansvaret för att guida 57 stycken genom de två första veckorna. Tillsammans har vi ett tiotal faddrar till hjälp. Det är först idag nervositeten kom, överväldigandet.

I lördags var vår faddermiddag där de nya, för i år, dominanterna som leka med och göra alla småttingar hvisa visat sin outfit och dans. Det var ingen stor middag men mycket sång och prat med avslutande dansgolv och i mina ögon en av de bättre middagar. Min klassfadderkompanjon Sofie lämnade lätt bästa rimmet i min sångbok som även får avsluta detta inlägg:
med glädjen du sprider
med hjälteaxlar du rider
står du i min sida i faddertider fria.

Nu kör vi och hoppas att våra vingar bär.