Jag ska forma en framtid i en internationaliserad verklighet. Där individen får allt sämre inblick i produktion och bakom organisationers och företags verksamhet. Internationaliseringen är bra för företagens verksamhet, för att de kan etablera sina varor i mycket större grad. För individen är det bra när vi får större möjlighet att konsumera varor från andra länder som inte finns inom landet. Eller att hitta bättre varor.

Men det ytterst viktiga som vi glömde bort på vägen som bidrar till katastrof för den tredje parten (djur, miljö och människor i utvecklingsländer) är att ta reda på ursprunget, hur det påverkar med sämre djurskydd, miljöförstörelse och högre dödlighet bland människorna.

Människors likgiltighet ledde till att internationaliseringen bidrog till pressade priser och många mellanhänder, alltså sämre inblick och sämre villkor för tredje parten. Företagen har blivit vana med människors likgiltighet men är noga med att verkligheten inte kommer ut, det ger en tillfällig nedgång i vinst. För efter ett tag glömmer vi det vi hört och konsumerar samma varor igen.

Den klassiska frågan ställs ännu en gång, nu utav mig: vem har ansvaret- företagen eller individen? Företagen borde ha krav på deras produktion men följer efterfrågan av oss konsumenter och ändrar ingenting utan stor påtryckning. Polletten hamnar alltså på oss konsumenter. Vi måste ifrågasätta, granska, ta reda på ursprungets påverkan och inte glömma det vi får reda på. Följa hjärtat och göra det som vi vet är rätt, inte det som
samhället anser är okej. Inte följa strömmen. För världen är större än individen, den är större än dig. Men du kan göra så otroligt stor skillnad.

Vill också nämna att jag inte ser internationaliseringen bara som något dåligt, den är bra och nödvändig om den sköts rätt.