Inte för att någon kan ha undgått att missa vem som var vinnaren och hur det egentligen gick till eller vad svenska folket exakt tyckte. Men ändå, här kommer mina åsikter lite snabbt, kanske ur ett litet större perspektiv (?)

 

Om hela mellon: Melodifestivalens jämställdhetsfördelning (att män - Danny, inte klarar att göra mycket själva) och nedvärderande humor som vi fått se x antal gånger. Hur ska vi skapa ett bättre samhälle när vi ger ut en sådan bild? Måste humor vara nedvärderande?

 

Om finalen: De flesta bidrag var riktigt bra och de flesta artister och låtar kommer med så kloka tankar. Ett stort Tack till svenska folket som gav över 2 775 000 kronor till Radiohjälpens arbete för barn! Och Loréen för hennes fantastiska engangemang för människor.

Här kommer låtarna och artisterna enligt mig:

 

Tell the world I´m here - många kan känna igen sig i den och den ger kraft och glädje.

Falling - bara helt otroligt älskvärd.

För att citera (något liknande) av vad Sean Banan uttalade: "En låt ska vara oförglömlig". Sean, du lyckades. Det är dock inte riktigt min humor.

Yohio - behövdes för Europa; för en bredare och större acceptans för de som vågar gå utanför "normen" som samhället satt upp. Tummen upp för Yohio!

You - Låten är helt okej men det känns som att den kommer att hamna i mängden. Robin verkar dock vara en fin grabb och hans uttalande om att han haft svårt att tro på sig själv men att han jobbat med det och att detta blev som ett kvitto för honom. Det visar mycket.