lotta på liseberg
För en vecka sedan. Det var väldigt trevligt kan jag lova, men jag förstår varför jag inte ska vara med på TV: http://www.tv4play.se/noje/lotta_pa_liseberg?title=lotta_pa_liseberg_del_5&videoid=2206628
För övrigt tycker jag om Caroline af Ugglas, jag bara älskar hennes personlighet. Att hon verkligen vågar vara sig själv. Det var dock en besvikelse att hon åkte hem direkt efteråt men jag fick lära känna en väldigt kärvänlig Sonja Aldén.
För övrigt tycker jag om Caroline af Ugglas, jag bara älskar hennes personlighet. Att hon verkligen vågar vara sig själv. Det var dock en besvikelse att hon åkte hem direkt efteråt men jag fick lära känna en väldigt kärvänlig Sonja Aldén.
höhö
n å g r a n ä r m r e g r a n s k a n d e a v m i t t l i v s p r o b l e m j u s t fucking n u .
Jag står inför de svåraste valen. De hårda valen. Jag håller just nu på och vänja mig vid tanken att lämna iväg en bit av min familj. Låta honom testa vingarna, flyga ur boet. Fast kanske ändå inte, för jag började vela och säga att jag ville ha tid på mig att verkligen veta om jag har tillgång till lägenhet och kan ha med honom när intressenten hörde av sig. Det resultera i att intressenten blev intresserad av en annan katt. Och jag sitter i jävla klistret. Jag gjorde valet att adoptera ut honom när jag skickade iväg mejlet över att jag eventuellt inte kunde ha kvar honom. Jag vet ju ändå att jag fucking inte kan ha kvar honom. Jag velar, tvekar någon minut i fel läge och låter det, kanske, perfekta hemmet rinna förbi. Så jag måste lösa detta. Jag måste se ifrån hjärtats sorg och försöka låta Charlie leva vidare - utan mig. Med någon annan. Jag måste bara hitta någon annan. Och min sista tid vill jag inte leta och oroas, jag vill bara njuta av hans närvaro.
Nästa hårda beslut är valet av utbildning. Halmstad eller Uppsala. Svåraste valet för jag har länge velat vara en del av SLU - Sveriges Lantbruksuniviersitet, men Halmstad som stad börjar locka mig alltmer. Halmstad erbjuder mig även ett ställe att bo. SLU:s utbildning är bättre för mig men Uppsala i sig är för stort. Och jag måste bestämma mig innan 00.00 ikväll för vad jag vill.Jag måste bestämma min framtid. Det säkra eller det osäkra? I och med detta inlägg har jag nog bestämt mig. Tack bloggen du räddade mig. Nu ska jag nog andas.
Nästa hårda beslut är valet av utbildning. Halmstad eller Uppsala. Svåraste valet för jag har länge velat vara en del av SLU - Sveriges Lantbruksuniviersitet, men Halmstad som stad börjar locka mig alltmer. Halmstad erbjuder mig även ett ställe att bo. SLU:s utbildning är bättre för mig men Uppsala i sig är för stort. Och jag måste bestämma mig innan 00.00 ikväll för vad jag vill.Jag måste bestämma min framtid. Det säkra eller det osäkra? I och med detta inlägg har jag nog bestämt mig. Tack bloggen du räddade mig. Nu ska jag nog andas.
drömmar och antagning
Som de flesta redan vet, men nu gör jag det då officiellt, så kom jag in på högskolan i Halmstad. Det var min tredje valda skola med inriktning Miljö och Hälsoskydd. Första valet var självklart Skara där jag ligger på fjärde reserv medan andra valet: Uppsala fortfarande har en chans då jag ligger som första reserv. Skara - Etologi och Djurskydd och Uppsala - Husdjursvetenskap. Kanske inte så kul att veta men ändå.
Första tanken över antagningsbeskedet var besvikelse som sedan övergick till tankar om hur jag hade kunnat kämpa mer för att kamma hem Uppsala-platsen iaf. Men liksom, jag kämpade så gott jag kunde under mina förutsättningar. Min numera "parallellkopplande" hjärna var inte färdigutvecklad under gymnasietiden.
Det hade varit otroligt att komma in i Skara, en sådan livsmöjlighet. Men ärligt, jag trodde aldrig att jag skulle komma in (inte någon annan heller för den delen, tack för stödet;). Men det är viktigt att hoppas även om man måste se till realiteten. Jag tyckte att jag gjorde det och därför är bakslaget inte så hårt. De senaste månaderna drömde jag även lite lätt om Uppsala och att få arbeta med djurvälfärd då det är ett växande yrke medan djurskydd, tyvärr är svårt att få arbeta inom, då det hela tiden dras in på. Jag hade i såfall efter Uppsala-tiden även läst fristående djurskyddskurser för att uppfylla målet att bli djurskyddsinspektör men med möjlighet att arbeta inom djurvälfärdssektorn som också motiverar mig starkt.
Men till kritan, trots alla dessa drömmar är jag ändå nöjd att jag kom in i Halmstad och att jag får en chans att ändå förverkliga min dröm - att bli djurskyddsinspektör. För Halmstad kan faktiskt erbjuda denna årskull att bli utbildade djurskyddsinspektörer också, även om man måste läsa två år miljö och vara medveten om "risken" att man får arbeta med miljöfrågor istället. Om man inte tar chansen hur vet man då om allt kommer lösa sig? Ibland måste man lite på att livet tar hand om en och att allt löser sig. Jag vet inte, men det låter som att jag har börjat tro på ödet. Jag tror att allt löser sig tillslut även om vägen inte är rak och självklar.
Första tanken över antagningsbeskedet var besvikelse som sedan övergick till tankar om hur jag hade kunnat kämpa mer för att kamma hem Uppsala-platsen iaf. Men liksom, jag kämpade så gott jag kunde under mina förutsättningar. Min numera "parallellkopplande" hjärna var inte färdigutvecklad under gymnasietiden.
Det hade varit otroligt att komma in i Skara, en sådan livsmöjlighet. Men ärligt, jag trodde aldrig att jag skulle komma in (inte någon annan heller för den delen, tack för stödet;). Men det är viktigt att hoppas även om man måste se till realiteten. Jag tyckte att jag gjorde det och därför är bakslaget inte så hårt. De senaste månaderna drömde jag även lite lätt om Uppsala och att få arbeta med djurvälfärd då det är ett växande yrke medan djurskydd, tyvärr är svårt att få arbeta inom, då det hela tiden dras in på. Jag hade i såfall efter Uppsala-tiden även läst fristående djurskyddskurser för att uppfylla målet att bli djurskyddsinspektör men med möjlighet att arbeta inom djurvälfärdssektorn som också motiverar mig starkt.
Men till kritan, trots alla dessa drömmar är jag ändå nöjd att jag kom in i Halmstad och att jag får en chans att ändå förverkliga min dröm - att bli djurskyddsinspektör. För Halmstad kan faktiskt erbjuda denna årskull att bli utbildade djurskyddsinspektörer också, även om man måste läsa två år miljö och vara medveten om "risken" att man får arbeta med miljöfrågor istället. Om man inte tar chansen hur vet man då om allt kommer lösa sig? Ibland måste man lite på att livet tar hand om en och att allt löser sig. Jag vet inte, men det låter som att jag har börjat tro på ödet. Jag tror att allt löser sig tillslut även om vägen inte är rak och självklar.
11 juli 2012
Sista dagen jag är oviss om framtiden. Imorgon vet jag, åtminstone preliminärt.
to live is a task we have for life
andra juli tvåtusentolv
Detta skrivs från en iPad. Från momors iPad rättare sagt. Och idag fyller hon år - så grattis :) Jag lever nätt och jämnt annars. Det där med att ta sig ut ur sängen varje morgon och möta dagen kan vara en aning besvärligt ibland.
