Jag säljer härmed min kropp mot högsterbjudande. Innan den eventuella köparen dyker upp får jag väl nöja mig med att knarka panodil. Sen kanske jag också måste hälsa på farbror doktor igen, bara för att jag tycker att det är så himla kul. Men nu puffar jag till kudden och försöker somna om och glömma den där lilla gnagande oron.

Jag är vaken ännu, för jag skriver för fullt. Jag bearbetar mitt liv utifrån de senaste månaderna. Jag bearbetar mina reaktioner. Jag skriver en bok. Och det självklara blev så självklart när jag skrev det.

Jag har haft datorabsistens. Och jag överdriver inte. Nu sitter jag iaf med en sprillans ny toshiba, efter att ha tagit hem diverse datorer och sedan kommit på att jag velat ha en annan. Det enda jag kan klaga på nu är att jag inte får in datormusen för att mitt mobila internet blockerar bägge usb-ingångarna, och det måste illa kvickt åtgärdas på något övernaturligt sätt, innan jag slår sönder touchen. Men med en ny data kan jag lova bättre uppdatering!

Redan nu har jag försökt ta igen de datorlösa veckorna genom att beta av en del bloggar och en del mejl, men nu tror jag att jag ger upp och hämtar tvätten, städar undan lite och drar på ett avsnitt av sjunde himlen innan jag lägger mig med boken "Och jag vill leva". 

Det var ju ett intressant inlägg. Men nu vet ni ju att jag iaf lever.

Erikas lista på genomförda äventyr sommaren 2011: Ja, den såg ju väldigt så tom ut. Dock var planeringslistan på alla äventyr som skulle genomföras betydligt längre, roligare och mer livfull. Men tiden, pengarna och Kattvakt tryter. Att jag inte heller räknas in som en kandidat i familjens 'familjeaktiviteter' strök ju rätt så mycket. Så jag får göra det själv, ta saken i egna händer liksom. Idag till exempel höll jag på att bli påkörd av en bil. Synd bara att den inte körde över mig...

Kanske du tittade utan att se.

Jag har en katt som jag inte vet något om. Jag vet inte om hans bakgrund, eller hur han är idag. Och jag vet inte vad han uppvisar för symtom. Jag visste helt enkelt ingenting. Lite värdelöst och misslyckat? Synd att de inte ville lyssna när jag berättade, att de glömmer bort och kommer med undanflykter. Ändå skryter de med "hos oss får du alltid ett gott bemötande". Komiskt. Sedan är det väl beklagligt att jag inte är bäst, eller ens i närheten av definitionen bra. Stackars katt.

Imon tar vi cykeln till jobbet, andas in lite frisk luft och intalar oss själva att det kommer bli en toppen dag. Utan förväntningar blir det inga besvikelser. Vi tar dagen som den kommer helt enkelt. Som man ska.

Everything is always okay in the end. If it´s not okay, then it´s not the end.

Charlie har popcornkalas på 1,5 kg popcornkärnor som avslut på denna vecka. Synd att han inte verkar tycka om detta nya tillskott i lådan. För det kunde blivit mycket popcorn som kunde nått min mun annars. Huruvida jag ska skratta eller gråta för stackars kissen som springer till lådan stup i ett för att kolla ner samt röra försiktigt med tassen är oklart. Jag tycker om honom, faktiskt.

Varje morgon när klockan ringer för en ny dag är Charlie alltid vid min sida. Även om det gäller att spy över mig, slita i mitt hår med sina klor eller kidnappa min kudde. Men eftersom Charlie, turligt nog, är i livet så betyder det att följande incidenter inte händer så ofta.



Kalle är inte lika alert, han ligger alltid och sover som den gamling han är...


... innan han kommer för dagens gosestund. Som ofta blir kortvarig eftersom den så kallade stödmatten snoosar för länge och alltid måste rusa upp.


Då passar katt C och katt K på att ha ett morgonmöte om hur dagen ska planeras och tiden utnyttjas på det mest effektiva sätt som finns i deras kattvärld på 40,5 kvm. En punkt de alltid har med är om den s.k. stödmatten skonas från diverse påhittade aktiviter. En punkt som Kalle är väldigt effektiv på.


Katt C fastslår och avslutar ofta mötet med ett toabesök


Medan katt K visar sin kunglighet på det minimala klösträdet i den lilla, stökiga lägenheten



Sedan är det dags för frukost, samma enformiga meny vareviga dag. Lägenheten, hemmet, töms ofta från en individ och dagen rullar på med sömn, lek och filosofi. Samma visa varje dag.


Sedan blir det eftermiddag/kväll och den där människan kommer hem. Då brukar det dra igång ett lekkalas....


...för att sedan erövra soffan och inte lämna plats åt den tredje individen

 
Och dagen avslutas med att kissarna förvandlas till aliens!

Okej, så kanske det inte går till varje dag. Men något liknande. Enformigt och tråkigt? De kan inte tala, men det kan jag. Nu kanske de vill göra något annat?

Funderade faktiskt starkt på varför SVT eller TV4 inte gör en film med mig. Alltså att de filmar allt jag gör och klipper ihop det till en finfin film. Mitt liv är ju ändå som en film, allt händer mig? Sedan vet jag väl inte om jag vill visa mig offentligt igen... Tror i och för sig att TV-produktionen inte vet att det finns en så totalt klantig person i hela världen. Synd (tur) att de inte mött mig!